Gammal beprövad metod

Muskus byaförening har under veckan genomfört en studiecirkel i att bygga en kolmila. Om de har lyckats kan vi alla se under lördagen då deras kolmilan "Agda" tänds i ett grustag längs vägen mot Muskus med infart mellan Lappurträsk och Vistträsk kl.08.00.

Den glada skaran kolare har varit Thomas Strömgren, Kurt-Lennart Berg, Lennart Bergren, Nils Boman, Lennart Karlberg, Eilert Isaksson, Lennart Lundberg, Staffan Nilsson, Stig Norén, Dick Öhman.

En hel det råd och tipps har Dick Öhman stått för inom gruppen och alla verkar tycka det här med kolning är skoj.

- Redan nästa år kommer milan att bli större säger Kurt-Lennart Berg. Thomas Strömgren har även dockumenterat hela veckan i bilder som kan ses på länken http://www.hembygd.se/index.asp?DocID=26363

 En kolmila är en kontrollerad upphettning av ved utan (eller med begränsad) syretillförsel. Slutprodukten är träkol.

Genom att täcka en hög av ved med jord, torv, gräs och sand och sedan tända milan (på fackspråk säger man värma milan)
sattes förkolningen igång.
Platsen för en gammal mila kan ofta ses i skogen som en kolbotten. Lokalisering av kolbottnar underlättas av att vegetationen där ibland avviker
från omgivningens växtlighet. Lättare är det att se kolbottnen om man är uppmärksam på att det runt kolbottnen brukar gå en smal ränna, eller vanligare,
att det är gropar grävda omkring den. Kolbottnar kan vara antingen runda (efter resmilor) eller rektangulära (efter liggmilor).
Överblivet kol vid kolbottnarna är ännu idag fullt användbart. Kolbottnar sparas i skogsbruket.
I många fattiga länder används träkol än idag till uppvärmning och matlagning. Där tillverkas det ofta i kolmilor.

UPPDATERING Lördag 21/5
Klockan 1100 på Lördagen besökte vi den tända kolmilan AGDA.
Det passade 100 tals andra på att göra också under dagen.

Thomas Strömberg och Dick Öhman höll ett vakande öga över Agda.

Text och Foto: Sterling Nilsson